Arontorp x 2

För ungefär en månad sedan styrde vi skutan mot Arontorp. Ca 50 minuters bilfärd för den vägvane, men närmare en timme för mig. Från början var tanken att snitsla runt på småvägar på den östra sidan av Öland, men ett kraftigt snöoväder gjorde småvägarna oplogat osäkra, och vi tog istället 136:an, den stora vägen. Det var utmanande för mig att köra så långt, med fler svängar, rondeller, rödljus och vägvisare att ta hänsyn till, och väglaget tillförde också sina utmaningar. Så fort jag kom lite för långt ut till höger slirade jag i snön, och på vägen hem hade det dessutom blåst ned en massa snö över vägen som jag fick rejält slir i strax innan ett möte. Men som alltid är allt läskigt det är mest lärorika. Jag fick bilen på rätt kurs igen och det gick bra. Att inte göra körningen slentrian är bra, att jag hela tiden får nya hinder/infallsvinklar att jobba med gör mig alert (och livrädd).

Tyvärr blev min handledare sjuk strax efter den vintriga körningen, men idag tog vi oss ut igen och körde på nytt till Arontorp. Och den här gången - som planerat till förra körningen - längs östra sidan. En sida som är väldigt gemytlig men mycket svårare att köra på. Många svängar, skarpa kurvor, skymd sikt, smal väg och  många fartbyten med täta intervaller. Dessutom var jag efter månaden av ickekörning riktigt ringrostig, men tack och lov övade jag upp mig ganska fort, och visst kom vi ner till Arontorp tillsist. Där vankades det kroppkakor samt ett besök på Galleri Tinnert för inköp av målarfärg.
På vägen hem tog vi 136:an igen, och den är ju väldigt skön då den bär få svängar och fartbyten. Trots en generellt högre hastighet känns den därför mycket säkrare.

Något jag noterade hos mig själv den här gången var att jag blivit bättre på att förutse svängarna. Tidigare har jag närmast blivit skraj då jag närmat mig en krök, och sett den som större och skarpare långt innan, vilket fått mig att sakta ner för tidigt. Men nu tycks jag ha lärt mig att vänta ut svängarna bättre, och det gör mig också tryggare och inte riktigt lika ryckig.

Fortsatta övningar: Hålla rätt hastighet; släppa gasen i god tid innan hastighetssänkningen och att sedan hålla den farten. LÄSA TEORIN!!

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

1. Det var en gång och det börjar nu (skönhet och fulhet)

Bild
  För snart 27 år sedan var jag en söndermobbad trasdocka. En jävla trashank till mänsklig katastrof. Vem orkar tänka på körkort då? När all den energi, som de sömnlösa nätterna sparsamt frammanade, gick åt till att ta sig upp ur sängen på mornarna. Sedan hände livet. Kungälv och Göteborg. Och att jag ens vågade snudda vid tanken att det gick "för få bussar eller spårvagnar", under dessa mina ungvuxna år, är i skuggan av min ålderdomliga lärdom besynnerligt och skamligt. Varenda timme gick det bussar. Eller åtminstone varannan. Och i Sveriges näst största stad sprang man som en vettvilling trots att det skulle gå en ny spårvagn, och sedan en till, och en till, efter 10 minuter. Vad består min ålderdomliga lärdom av då? Jo, ett tvärsnitt av den kreativa och konstnärliga bubbla jag skapat mig som egenföretagare, och vuxenblivandets ansvar och förmåga att ta tag i situationer. Just här och nu och ca 11 år tillbaka: Situation Öland. Sedan 2013 har jag bott permanent på Öland. För...
Läs mer

2. En okulär besiktning

Bild
Jag hade tydligen missat att mitt körkortstillstånd - givits mig för 2,5 år sedan - fortfarande gäller när jag mu bokade en nyundersökning hos min optiker i Borgholm. Utöver en liten förändring i ett litet brytningsfel fanns inga anmärkningar, och i slutändan handlar det ju om trafiksäkerhet. Kan man leva med sig själv om man kör ihjäl någon för att ha slarvat med tex glasögonen, eller inte gjort allt för att skapa en säker körning? Det mest pinsamma med den nya synundersökningen var förstås att behöva erkänna för optikern att det där körkortstillståndet - alltså glasögonen -  sen sist mest använts till att spela tv-spel... Något annat jag hade missat - många missar nu som ni märker - var att det fortfarande går att göra syntest på körskolan, gratis då man är inskriven som elev. Men tydligen kommer den möjligheten snart att skrotas. Jag tror att det som jag är mest rädd för, och som också utgjort en stor del av den där tröskeln jag nämnde i förra inlägget, är just att tappa kontrol...
Läs mer

5. En svängig lektion runt byn

Bild
Andra gången i förarsätet idag. Och fortfarande lika roligt. Jag är förvånad över att jag faktiskt tycker det. Det ligger så långt bort från den identitet jag skapat mig på något vis. Den här gången repeterade vi senaste lektionens körning; med körställning, några varv på gräsmattan, backning och en tur till vattnet. Jag märkte snart att det första lyckade tillfället vid ratten hade lyft mitt självförtroende till en lite för hög nivå. Jag gasade lite mycket ibland, darrade lite vid vägkanten, men lyckades trots allt staga upp bilen då villovägarna var ganska små. Jag noterade också, under samvaron i bilen, hur lätt jag tappade fokus när vi började prata om annat än just bilkörningen. Det är så många detaljer att vara uppmärksam på under färden. Under nästa lektion kommer jag bara prata om det jag gör i stunden. Jag och min handledare fortsatte lektionen med att utvidga till att köra ut på vägen vid den norra utfarten, för att sedan köra in genom södra infarten. Vi tog det varvet ca 15 ...
Läs mer