Äntligen tillbaka på vägen!


 
Det tog sin lilla tid. Dryga månaden. Men nu är min handledares stackars höft på plats igen, även om den nog kommer att värka länge än.
När jag har som mest att göra, alternativt känner mig lite extra kreativ, tycker jag att sjukdomar är väldigt onödiga. Ja det kan ibland hända att jag sitter och jobbar i min verkstad och ger upp nån liten svordom bara för att jag behöver äta eller gå på toaletten! Vem har bestämt att man inte bara kan leva på luft?

Första åkturen på över en månad kantades tyvärr av en dålig nattsömn. Kvällen innan stod jag på julmarknad och tog emot en energidryck för att pigga på mig, vilket ledde till att sömnen därtill blev erbarmlig.
Bland de första punkterna om trafiksäkerhet i körkortsboken står det att man inte skall köra när man är trött. Och mycket riktigt! Körningen fick sig ett par törnar (ner i diket) just för att jag inte var helt på alerten. Insåg under den timmeslånga turen att jag behöver vara vid mina sinnes fulla bruk när jag sätter mig vid ratten som ovan bilförare. Det krävs pigga synapser för att få ihop hela paketet av gas och broms och blinkers och placering på vägen och helljus/halvljus och svängradie mm. Det kommer ta ett tag innan det automatiseras.

Den här gången körde vi motsatt riktning runt byn; högervarv, om och om igen.
Och sedan utvidgade vi genom att köra till Föra och parkera. På vägen hem fick jag för första gången köra i mörker och testa det där hel- och halvljuset.
Förstod direkt varför vissa gärna skippar mörkerkörningen. Slog av helljuset för tidigt vid möte, oroade mig för rådjur, hade svårt att se texten på de bländande skyltarna längre fram. Men glad att jag ändå lyckades!

Fortsättning följer...

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

1. Det var en gång och det börjar nu (skönhet och fulhet)

Bild
  För snart 27 år sedan var jag en söndermobbad trasdocka. En jävla trashank till mänsklig katastrof. Vem orkar tänka på körkort då? När all den energi, som de sömnlösa nätterna sparsamt frammanade, gick åt till att ta sig upp ur sängen på mornarna. Sedan hände livet. Kungälv och Göteborg. Och att jag ens vågade snudda vid tanken att det gick "för få bussar eller spårvagnar", under dessa mina ungvuxna år, är i skuggan av min ålderdomliga lärdom besynnerligt och skamligt. Varenda timme gick det bussar. Eller åtminstone varannan. Och i Sveriges näst största stad sprang man som en vettvilling trots att det skulle gå en ny spårvagn, och sedan en till, och en till, efter 10 minuter. Vad består min ålderdomliga lärdom av då? Jo, ett tvärsnitt av den kreativa och konstnärliga bubbla jag skapat mig som egenföretagare, och vuxenblivandets ansvar och förmåga att ta tag i situationer. Just här och nu och ca 11 år tillbaka: Situation Öland. Sedan 2013 har jag bott permanent på Öland. För...
Läs mer

2. En okulär besiktning

Bild
Jag hade tydligen missat att mitt körkortstillstånd - givits mig för 2,5 år sedan - fortfarande gäller när jag mu bokade en nyundersökning hos min optiker i Borgholm. Utöver en liten förändring i ett litet brytningsfel fanns inga anmärkningar, och i slutändan handlar det ju om trafiksäkerhet. Kan man leva med sig själv om man kör ihjäl någon för att ha slarvat med tex glasögonen, eller inte gjort allt för att skapa en säker körning? Det mest pinsamma med den nya synundersökningen var förstås att behöva erkänna för optikern att det där körkortstillståndet - alltså glasögonen -  sen sist mest använts till att spela tv-spel... Något annat jag hade missat - många missar nu som ni märker - var att det fortfarande går att göra syntest på körskolan, gratis då man är inskriven som elev. Men tydligen kommer den möjligheten snart att skrotas. Jag tror att det som jag är mest rädd för, och som också utgjort en stor del av den där tröskeln jag nämnde i förra inlägget, är just att tappa kontrol...
Läs mer

5. En svängig lektion runt byn

Bild
Andra gången i förarsätet idag. Och fortfarande lika roligt. Jag är förvånad över att jag faktiskt tycker det. Det ligger så långt bort från den identitet jag skapat mig på något vis. Den här gången repeterade vi senaste lektionens körning; med körställning, några varv på gräsmattan, backning och en tur till vattnet. Jag märkte snart att det första lyckade tillfället vid ratten hade lyft mitt självförtroende till en lite för hög nivå. Jag gasade lite mycket ibland, darrade lite vid vägkanten, men lyckades trots allt staga upp bilen då villovägarna var ganska små. Jag noterade också, under samvaron i bilen, hur lätt jag tappade fokus när vi började prata om annat än just bilkörningen. Det är så många detaljer att vara uppmärksam på under färden. Under nästa lektion kommer jag bara prata om det jag gör i stunden. Jag och min handledare fortsatte lektionen med att utvidga till att köra ut på vägen vid den norra utfarten, för att sedan köra in genom södra infarten. Vi tog det varvet ca 15 ...
Läs mer