Jag vill ta det där körkortet nu

Jag tror att jag blev lite övermodig i början av min övningskörarperiod. Sådär som man kanske kan bli när man tycker att det känns lätt. Jag gasade på för mycket, svängde för kraftigt osv. Men ju mer jag nu kommit ut bland andra bilar, och kört lite längre sträckor, har jag börjat förstå också mina begränsningar. Och i det här skedet tycks det vara svårigheten att bli kvar på rätt ställe på vägen. Blir jag nervös vid möten hamnar jag lätt för långt åt höger, men jag kan lika gärna hamna för nära mitten av vägen. Även de allra minsta rattrörelser sätter bilen på fel plats, och jag förstår att detta är mitt främsta fokus att öva på under januari. Att med en något lägre hastighet lägga stor koncentration på positioneringen. Det är först då jag hittat och automatiserat den som jag vågar öka hastigheten och köra på mer trafikerade vägar. Jag ser fram emot fortsatt körning under 2025, och är glad att min handledare kryat på sig och står ut med mitt darrande sätt att framföra fordonet!

  Det tog sin lilla tid. Dryga månaden. Men nu är min handledares stackars höft på plats igen, även om den nog kommer att värka länge än. När jag har som mest att göra, alternativt känner mig lite extra kreativ, tycker jag att sjukdomar är väldigt onödiga. Ja det kan ibland hända att jag sitter och jobbar i min verkstad och ger upp nån liten svordom bara för att jag behöver äta eller gå på toaletten! Vem har bestämt att man inte bara kan leva på luft? Första åkturen på över en månad kantades tyvärr av en dålig nattsömn. Kvällen innan stod jag på julmarknad och tog emot en energidryck för att pigga på mig, vilket ledde till att sömnen därtill blev erbarmlig. Bland de första punkterna om trafiksäkerhet i körkortsboken står det att man inte skall köra när man är trött. Och mycket riktigt! Körningen fick sig ett par törnar (ner i diket) just för att jag inte var helt på alerten. Insåg under den timmeslånga turen att jag behöver vara vid mina sinnes fulla bruk när jag sätter mig vid rat...